.

jag tänkte inte dra upp det här på bloggen, men jag har lust att skriva av mig endå.

igår kväll när jag och angelica min kära vän hade lämnat transporten vid stigge och packat i allting (sadlar och grejjor) så berättade stig att han skulle snacka allvar med oss, och då trodde vi att "jaha nu kommer vi få skäll för att vi inte red igår (lördags) fast det var så fint väder"... men vi tänkte att det får vi ta i sånna fall. men det han berättade var något ännu värre, något jag endå kännt innuti mig att det skulle hända, men aldrig vågat ta tag i det.

- jag ska sälja hästarna, jag har alltid tagit hand om hästar i mitt liv, haft arbetshästar i skogen, men dom här två köpte jag mest för eran skull, och monas skull, eftersom hon skulle ha sällskap när svarten dog. och dom här stackarna går ut och in varje dag, ni är aldrig här och rider mer, jag förstår att ni har mycket i skolan och du chatrin, du har haft basketen. och det förstår jag, men det här är två unga hästar som är otroligt snälla, och för deras skull har jag bestämt mig att dom ska få komma till ett bra hem.. jag har läst tidningen och sett att det är en som söker alla sorters hästar, och får dom komma dit tillsammans så trivs dom nog bäst.. det är ungefär vad stig säger och jag blev helt darrig eftersom jag vet att vi båda varit där lite nu, förut var vi där varje dag nästan och vi red så mycket vi kunde.. men nu under den här vintern har vi ridit lite, men vi har åkt upp när vi haft tid, menar. det har varit mycket med allt på den senare tiden, orken har inte funnits där heller. dessutom fattar man ju självklart att stigge är 70år och orkar inte med två unghästar längre.. och det förklarade han också, han finner ingen mening med att mata dom, ta in och ut, mocka osv. varje dag.  jag har inte heller tid att åka till stallet varje morgon före skolan och hjälpa honom med det, det hinner jag inte ärligt talat.

men har tjatat och sagt att jag ska ta hem honom (men på skoj)  men jag tror inte att jag har fattat det riktigt än.. att han är allvarlig med det han säger eftersom han oftast säger så med glimten i ögat..
men tillslut sa vi hejdå efter typ två timmars snack om allt möjligt.

jag och angelica gick hemåt mot mig, och vi pratade att nu var det verkligen allvar, nu var det kört.
jag kände liksom, jag kan inte göra nånting.. jag har ett stall som vi använder som förråd nu, och pappa ska dessutom göra firma i resten av byggnaden.. så jag kan inte springa in och ut med hästen där... det visste jag redan på en gång att det var omöjligt.. när vi kom in i hallen och väntade på att angelicas pappa skulle komma, så brast vi båda två samtidigt och började stor böla... mamma och pappa satt i köket och kom och frågade vad som hade hänt och ingen av oss fick fram nåt ord, jag harklade väl typ ur mej "DRA!"
sen när angelica åkt så satt jag mig i köket och fortsatte böla som en liten unge.. tillslut så berättade jag allting och dom satt där helt allvarliga, jag trodde dom skulle slänga ut sig typ "vi kan inte göra något åt det, chatrin. finns ingen tid till häst, det vet du." men dom sa inte det, utan dom tog fram alternativ
- men, ett alternativ är att ni fråga kerstin om ni får hyra två boxar av henne i hennes stall?
och jag svarade typ, men vafan, då blir det ännu större krav, då måste jag åka dit bort som ligger längre bort varje dag och mocka, mata osv. det hinner jag inte!
sen så förslog hon att vi skulle ha tuffe i gamla stallet, men det skulle inte gå eftersom vi bara har en stor box där, och hästar får inte stå själv längre utan måste ha sällskap.. så det var inte ett alternativ, dessutom har vi crossar, pappas motorcykel och allting som står där.. så vart skulle det då stå? eftersom båda garaschen är fulla, lilla med små grejjor, skotern och fyrhjulingen osv. stora ska han ha firman i.. så där har han en stor däckmaskin som står.. kommer aldrig få plats någon annanstanns.

tillslut sa pappa, min ängel. "katarina, (mamma) vi skulle kunna bygga ett stall i hörnet på gräsmattan, vid hagen du vet, fast till 2 boxar behöver vi bygglov först och främst, osv.
för hö ladan vi byggde när vi hade min förra häst har vi kvar så det är bara och fyllas på med hö och grejjor. men vi måste fortfarande kolla upp saker, med hagen osv.

så ritade vi upp ett stort stall med två stora boxar, hästarna ska få en egen dörr i sina boxar ut i hagen också, så man kan ha öppet. dom dörrarna ska vara delade så man kan öppna över luckan och ha "underdörren" stängd. kommer bli helt uuunderbaaart. jag längtar så fruktansvärt. jag vill verkligen ha tuffe hemma, skulle vara rena drömmen!

och även om jag börjar bli äldre och kanske flyttar snart, så kommer säker lill sis att vilja ha en häst senare.
jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag inte ens försöker få tuffe, och jag vet att det handlar om mycket pengar och mycket tid, men jag är verkligen beredd på att ge allt.

jag älskar mina föräldrar, jag tjatade inte, jag bad inte om det eller någonting, dom förstod bara
jag blev så jäkla chockad när dom satt där med mig och försökte fixa allting medans jag satt där och grät som en tok. helt omöjligt för mig och sluta, allting slutade med att jag och pappa satt uppe hela kvällen och gjorde en ritning och en utträkning på hur mycket det skulle kosta.
och det bästa av allt är att angelica kan ha queenie här då också! mer jobb för mej, men fatta va roligt (:



dessutom är det ju ridlektion ikväll som jag taggar till, hoppas tuffe är lika duktig som förra gången <3
men jag är fortfarande supernervös för snö ras i ridhuset. uuh.

nu vart det ett riktigt häst inlägg, gnägg.


pusspuss