.

nu är jag i sånt här känslomässigt stadium igen.

som jag tjatat om tidigare så ska tuffe säljas, jag har nog inte fattat det. jag vill göra allt men endå inget? det låter helt sjukt, men jag vill behålla honom för... för mej är han som mina två ben, han får mej gå framåt, även om jag inte orkar så får han mig framåt, nu var det kanske en ganska dålig metafor. men det känns som så, och tänk dej och vara utan ben? livet skulle nog inte vara lika underbart som tidigare.. jag vet inte hur jag ska uttrycka mej, men jag har haft hästar tidigare i mitt liv, men ingen har varit så jävla envis, go, underbar som tuffe.
nu när jag ligger här i sängen med datorn och tänker, lyssnar på crapmusik... så känns det som om jag verkligen kommer ångra mej att jag aldrig gav oss en chans.


men den här sagan är inte slut än. nu är jag så övertrött så....


, puss godnatt.